Aktivitetslogg för Chantilla

Red fyrtiofem minuter i ridhuset. Passet började uselt med att Chanti vägrade gå upp längs långsidan mot dörren i ridhuset. Var beredd och gick på direkt med spö vilket gjorde att vi travade baklänges över halva ridhuset. Mer smisk på rumpan, hopp åt olika håll så kom vi i alla fall framåt. Bråkade oss förbi dörren och sedan gick det att rida normalt förbi där. Men Chanti var fortsatt stark och stretig att rida. Hon var riktigt vidrig och kändes väldigt oengagerad. Funderade på vad jag skulle göra och bestämde mig för "tuff" ridning med pisk. Plockade således in henne på en ganska liten volt i skritt. Förböjde henne och tvingade henne att verkligen runda sig kring min innerskänkel. Gick på ständigt med pisken (inga hårda slag utan bara "duttande" för att aktivera vänster bak) och tänkte nästan lite "tramp-tramp" för att hitta takten och rytmen i arbetet. Chantilla svarade mycket bra på arbetet och blev inte alls upprörd över att jag använde pisken. Hon föll isär direkt i traven. Bläh. Jag andades djupt, bestämde mig för att strunta i lättridningen och istället sitta ner för att få mer kraft från sätet att rida henne med. Fortsatte att jobba på liten volt och dutta taktmässigt med pisken. Chantilla växte! Satte bakfötterna långt in under magen och vinklade om bak så mycket att jag riktigt kände hur manken bara steg framför mig. Fick rejäl uppförsbackekänsla. Och ingen tyngd alls i handen. Hon var helt självbärig med nosen i lod och lugn och fin i munnen. Hon släppte ner mig i sadeln och jag kunde trava omkring över hela ridhuset och bara njuta av ridningen. När jag fått en ordentlig eftergift under voltarbetet fortsatte jag arbetet på långsidorna med att rida öppna. Red en långsida, vände snett igenom med skänkelvikning över hela diagonalen. Chantilla tog i så att hon nästan storknade. Jag kände hur hon blev trött och mör, men ändå bara jobbade på. Fick till så fina sidvärtsförflyttningar på diagonalen att jag nästan inte fattade att det var MIN häst jag såg i speglarna. Hade kunnat rida hur länge som helst, men rundade av jobbet efter cirka tjugo minuters ihärdigt travande. Gick över till lättridning och längde ut tyglarna. Chantilla sökte sig omgående framåt-nedåt i en rund och djup form. Hon hade nosen nästan nere i knähöjd utan att kännas tung eller lång. Tog avskritten för hand utomhus.